Stoppa flyttcirkusen inom EU!
Cecilia Malmström, svensk europaparlamentariker (ALDE) skriver idag om EU:s vansinniga flyttcirkus och sitt One Seat-upprop på www.ungaeuropeer.se. Unga Européer stöttar som bekant helhjärtat One Seat-uppropet och uppskattar att Cecilia vill använda vår sida som ett av många fora för att föra ut sitt budskap.
Den vanligaste frågan jag får när jag är ute och talar om EU i skolor och på arbetsplatser handlar om Europaparlamentets två säten. Varför i hela fridens namn träffas ni både i Bryssel och Strasbourg och varför transporterar ni så mycket papper mellan dessa två städer? Jag tror inte att jag i någon av de 300 gymnasieskolor jag hittills besökt någon gång har undgått frågan. Mina kollegor från andra EU-länder vittnar om liknande erfarenheter.
Skälet att möta i Strasbourg är historiskt. När Europaparlamentet bara var en mötesplats några gånger om året för utskickade riksdagsledamöter, möttes den lilla skaran i Europarådets lokaler i Strasbourg. Europarådet hade ju bildats 1949 som en organisation främst för mänskliga rättigheter och valet av säte var för att hedra den historiska betydelse denna gränsstad har.
Hela regionen Alsace har under decennier varit föremål för krig mellan tyskar och fransmän och runt omkring Strasbourg finns stora kyrkogårdar med långa rader av vita anonyma kors som visar det stora antal unga fransmän och tyskar som dödats i krigen. Efter andra världskriget kom Strasbourg att bli en viktig symbol för freden mellan Tyskland och Frankrike.
I takt med att Europaparlamentet och EU växte i betydelse blev det allt mer praktiskt att mötas i Bryssel. En lång historia av rättsfall, beslut och överklagande ledde till att medlemsländerna 1992 slutligen beslöt att Europaparlamentets huvudsäte skulle vara i Strasbourg.
I fördraget står det att plenarmöten skall hållas där 12 gånger om året. Det innebär att vi i fyra dagar tolv gånger om året (totalt 48 dagar) flyttar 732 ledamöter, assistenter, tolkar, handläggare, utskottspersonal, vaktmästare, översättare, journalister med mera till Strasbourg till en kostnad av två miljarder kronor om året. Helt vansinnigt, eftersom fullt dugliga lokaler finns i Bryssel.
Om ledamöterna själva fick bestämma skulle sammanträdena ske på ett enda ställe - i Bryssel. Det är ett slöseri med tid och pengar och hela flyttcirkusen skapar ett löjets skimmer över en EU-institution som verkligen behöver öka sitt förtroende bland medborgarna.
Formellt sett kan en ändring bara ske genom att EU:s statsministrar är eniga. Hittills har ingen verkar vela reta Frankrike (som tjänar bra på hela affären förstås).
I ett försök att lyfta frågan vill jag därför initiera ett så kallat medborgarinitiativ. Det innebär att en miljon människor kan skriva på för att uppmana kommissionen att ta itu med en fråga. Margot Wallström, som är kommissionens ansvarige i frågan, har sagt att hon väntar på det första initiativet.
För att protestera mot slöseriet har jag lanserat ett upprop (www.oneseat.eu) som alla kan skriva på. Initiativet har lanserats i alla medlemsländer och förhoppningsvis finns det en miljon personer som är villiga att skriva på.
EU-projektet är ett fantastiskt samarbete men det behöver reformeras och moderniseras. För att samarbetet skall fungera bättre och för att en del av det tappade förtroendet för institutionerna skall kunna återupprättas, måste de värsta avarterna bort. Pendlandet till Strasbourg är en sådan avart och lokalerna skulle istället kunna användas till ett högklassigt europeiskt universitet.
Cecilia Malmström
cecilia.malmstrom(at)europarl.europa.eu
Den vanligaste frågan jag får när jag är ute och talar om EU i skolor och på arbetsplatser handlar om Europaparlamentets två säten. Varför i hela fridens namn träffas ni både i Bryssel och Strasbourg och varför transporterar ni så mycket papper mellan dessa två städer? Jag tror inte att jag i någon av de 300 gymnasieskolor jag hittills besökt någon gång har undgått frågan. Mina kollegor från andra EU-länder vittnar om liknande erfarenheter.Skälet att möta i Strasbourg är historiskt. När Europaparlamentet bara var en mötesplats några gånger om året för utskickade riksdagsledamöter, möttes den lilla skaran i Europarådets lokaler i Strasbourg. Europarådet hade ju bildats 1949 som en organisation främst för mänskliga rättigheter och valet av säte var för att hedra den historiska betydelse denna gränsstad har.
Hela regionen Alsace har under decennier varit föremål för krig mellan tyskar och fransmän och runt omkring Strasbourg finns stora kyrkogårdar med långa rader av vita anonyma kors som visar det stora antal unga fransmän och tyskar som dödats i krigen. Efter andra världskriget kom Strasbourg att bli en viktig symbol för freden mellan Tyskland och Frankrike.
I takt med att Europaparlamentet och EU växte i betydelse blev det allt mer praktiskt att mötas i Bryssel. En lång historia av rättsfall, beslut och överklagande ledde till att medlemsländerna 1992 slutligen beslöt att Europaparlamentets huvudsäte skulle vara i Strasbourg.
I fördraget står det att plenarmöten skall hållas där 12 gånger om året. Det innebär att vi i fyra dagar tolv gånger om året (totalt 48 dagar) flyttar 732 ledamöter, assistenter, tolkar, handläggare, utskottspersonal, vaktmästare, översättare, journalister med mera till Strasbourg till en kostnad av två miljarder kronor om året. Helt vansinnigt, eftersom fullt dugliga lokaler finns i Bryssel.
Om ledamöterna själva fick bestämma skulle sammanträdena ske på ett enda ställe - i Bryssel. Det är ett slöseri med tid och pengar och hela flyttcirkusen skapar ett löjets skimmer över en EU-institution som verkligen behöver öka sitt förtroende bland medborgarna.
Formellt sett kan en ändring bara ske genom att EU:s statsministrar är eniga. Hittills har ingen verkar vela reta Frankrike (som tjänar bra på hela affären förstås).
I ett försök att lyfta frågan vill jag därför initiera ett så kallat medborgarinitiativ. Det innebär att en miljon människor kan skriva på för att uppmana kommissionen att ta itu med en fråga. Margot Wallström, som är kommissionens ansvarige i frågan, har sagt att hon väntar på det första initiativet.
För att protestera mot slöseriet har jag lanserat ett upprop (www.oneseat.eu) som alla kan skriva på. Initiativet har lanserats i alla medlemsländer och förhoppningsvis finns det en miljon personer som är villiga att skriva på.
EU-projektet är ett fantastiskt samarbete men det behöver reformeras och moderniseras. För att samarbetet skall fungera bättre och för att en del av det tappade förtroendet för institutionerna skall kunna återupprättas, måste de värsta avarterna bort. Pendlandet till Strasbourg är en sådan avart och lokalerna skulle istället kunna användas till ett högklassigt europeiskt universitet.
Cecilia Malmström
cecilia.malmstrom(at)europarl.europa.eu
Tim kl 14:50
Direktlänk
0 kommentar/-er
